Från kaserner till kontorsstad – Garnisonen långt före sin tid

Den södra sidan av Karlavägen i Stockholm avslutas mot Gärdet med en fasad i mörk, skiftande metall som tonar bort i fjärran. En 347 meter lång markering av att Stockholm vågade tänka större, smartare och mer rationellt i slutet av 60-talet.

Här, i kvarteret som en gång fylldes av exercis och kommandorop, växte Europas kanske mest radikala kontorsmaskin fram. Karlahuset i Garnisonen, ritat av Tage Hertzell, omvandlade strukturalismen till svensk vardagspraktik och är för många ett landmärke i Stockholm, med två egna busshållplatser och ett självklart besöksmål för arkitekturintresserade.

Garnisonens historia är en resa i tre akter. Först det militära arvet. Kasernerna från sent 1800-tal som placerade Svea och Göta livgarde mitt på Östermalm och vars putsade fasader än i dag ramar in gårdarna. Sedan 70-talets gigantprojekt: statens samlokalisering av myndigheter i en ny, rationell kontorsstad. Och slutligen förvandlingen till ett civilt, öppet kvarter med företag, restauranger, gym och konst – ett område som andas arbetsliv istället för exercis. 

Tage Hertzell besöker fortfarande Garnisonen med jämna mellanrum, trots sin imponerande ålder på 97 år. Han är, med all rätt, mycket stolt över vad det blev. Han beskriver startpunkten med en kombination av respekt och beslutsamhet. 

– När det landade på mitt bord bestämde jag mig snabbt för att kasernerna skulle vara kvar. Jag ville ta fördelen av det gamla, men samtidigt skapa total frihet fram mot Karlavägen. Lösningen blev en ny fasad och ett konsekvent system av återkommande enheter. Då fick vi stora sammanhängande ytor som kan vara kontorslandskap eller enskilda rum, utan att logiken går förlorad, säger Tage Hertzell.  

Systemet han pratar om är nyckeln till att huset fortfarande fungerar så bra. Arkitekturhistorikern Martin Rörby kallar Garnisonen, eller då mer specifikt Karlahuset, för ett skolboksexempel på strukturalism.

– Hela huset har ett tydligt grundmått. Pelare och balk bär bjälklagen som ett enda stort Lego av likadana byggklossar och de kombineras om och om igen. Det gör byggnaden oerhört flexibel och i grunden tidlös. Den fungerar lika bra i dag som när den byggdes, trots en väldigt annorlunda användning, säger Martin Rörby. 

En konstnärlig nivå som inte kan underskattas

Till skillnad från brutalismen där materialets råa uttryck ofta bär hela estetiken sätter strukturalismen själva systemet först. I de nya delarna av Garnisonen blir det tydligt i generösa spännvidder, standardiserade moduler och en fasad frikopplad från stommen. Men ett strikt system betyder inte likgiltighet inför detaljer – snarare tvärtom.

– Tage Hertzell, hans kollegor på arkitektbyrån A4 och även dåvarande Byggnadsstyrelsen var otroligt skickliga. Det finns en konstnärlig nivå i fastigheten som inte kan underskattas. Det är millimeterprecision i många delar och den mörka aluminiumplåten i fasaden är närapå magisk. Över femtio år senare ser man inte en buckla, fortsätter Martin.  

Ett öppet och inbjudande hus som inte döljer något

Samtidens dom var splittrad. Allmänheten såg en ”oändlig” kontorsfasad och blandade känslor följde. Coolt, fult, extremt? Arkitektkollegor och internationella studenter däremot vallfärdade (och gör det än i dag) för att studera hur idéerna realiserades med kirurgisk skärpa.  

Hertzell var inte bara en dogmatisk systembyggare utan han balanserade även skala och stad. Han behöll det värdefulla, kasernerna och det tidigare så kallade FOA-huset, men drog en tydlig, horisontell slutlinje mot Karlavägen. Interiört ville han göra flödena läsbara och vardagliga i stället för högtidliga. 

– Inget skulle döljas. Bärande delar skulle få tala för sig själva. Ljuset skulle genomsyra huset och de publika flödena vara självklara. Det handlade om att göra byggnaden tydlig och läsbar för dem som arbetar här, fortsätter Tage.   

Karlahuset både föddes ur och överträffade sin tid. Trots att det var den största kontorsbyggnaden i Europa för sin tid möttes projektet aldrig av samma kritik som ombyggnationerna i City under samma tid. Martin Rörby förklarar varför det blev så bra just här. 

– Byggnadsstyrelsen sökte ändamålsenliga, kostnadseffektiva hus för myndigheter. Här fick man dessutom en ovanlig detaljskärpa och ett läge som tålde skalan det byggdes i. Det här var inte ett lika känsligt cityläge på den tiden. Man kunde göra det rätt och på riktigt, säger Martin.

Lika modern då som nu

I dag känns Garnisonen självklar. Den stora gesten ger ett definitivt slut på Karlavägen. På insidan öppnar sig gårdar med biologisk mångfald och de generösa entréerna är öppna för allmänheten. Det som en gång var en militär anläggning förvandlades till en statlig superstruktur och har i dag utvecklats till en stad i staden med ett eget liv och en egen puls. På många sätt var såväl Garnisonen i dess äldre utformning som Karlahuset långt före sin tid och kanske är det därför kvarteret känns så modernt även i dag.  

Hertzell sammanfattar det nästan lakoniskt.  

– Poängen var att det skulle tåla förändring. Tar man hand om konstruktionen kan vi använda det här huset under väldigt lång tid, avslutar Tage med eftertryck.