Olika är det nya normala

Ett arbetsliv där alla ryms borde vara självklart. Det är det inte. Tricket är att tänka rätt från början. Skapa utrymme för det vi betraktar som ytterligheter så får alla plats. Då blir det roligare, mer kreativt och dessutom lönsamt.

En handikappanpassad toalett, en särskild entré med ramp för rullstolsburna. En personalpolicy som slår fast att alla ska behandlas lika oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund. Det är väl bra? Jo, det är bra. Problemet är att det också kan vara exkluderande.

– Nu är det dags att vända på perspektivet och ändra förhållningssätt. Olika är det normala och utifrån det ska vi skapa våra kontorsarbetsplatser, säger Dolores Kandelin Mogard på Akademikerförbundet SSR. Hon är projektledare för universellt utformade arbetsplatser, ett tvåårigt projekt som fått pengar från EU.

Viljan och ambitionen att skapa arbetsplatser som bejakar mångfald, det är väl ändå inte särskilt nytt?

– Nej. Men det har handlat väldigt mycket om stuprör där särskilda insatser riktats till olika grupper, till exempel personer med funktionsnedsättning, nyanlända eller hbtq-personer. Nu måste vi tänka helhet, säger Dolores Kandelin Mogard.

Anette Sjödin, senior rådgivare på konsult­bolaget Kontigo, har länge jobbat med frågor som handlar om att skapa lika rättigheter och möjligheter för alla på våra arbetsplatser. Hon menar att ett av de största hindren för förändring är våra invanda sätt att tänka och agera.

– Att ha en inställning och en ambition är en sak, men när det kommer till kritan gör vi det som är enklast i vardagen och tänker ogärna utanför boxen. Vi sitter fast i våra normstrukturer, gör som vi alltid har gjort och gillar det välbekanta och trygga, säger hon och tillägger:

– För många arbetsgivare blir det för komplext att ta in allt på en gång. Det är lättare att tänka en grupp i taget. Det här behöver vi göra för att få in fler kvinnor, det här för att nå fler med annan etnisk bakgrund än oss själva, det här för att skapa en arbetsplats för människor med funktionsnedsättning. Och så vidare.

Nu är det dags att vända på perspektivet och ändra förhållningssätt. Olika är det normala och utifrån det ska vi skapa våra kontorsarbetsplatser.

Dolores Kandelin Mogard, projektledare Akademikerförbundet SSR

Det invanda påverkar också hur arbetsgivare rekryterar.

– Vi letar gärna efter människor som är lika oss själva. Vi använder samma nätverk och kanaler. Då gäller det att analysera hur man brukar göra och varför – och sedan kanske göra på helt andra sätt, säger Anette Sjödin.

Dolores Kandelin Mogard håller med.

– Arbetsgivare måste få upp ögonen för människor och grupper som man tidigare valt bort – eller kanske inte ens tänkt på. Till exempel genom att se om de krav som ställs på en tjänst verkligen är nödvändiga. Måste man till exempel kunna svenska perfekt?

På Certec, som är en del av Institutionen för Designvetenskaper vid Lunds Tekniska Högskola, bedrivs forskning om rehabiliteringsteknik och design. Här utbildas också industridesigners bland annat i universell utformning.

– Att vi ska arbeta för universell utformning av arbetsplatser har både FN och den svenska regeringen skrivit under på. Den gemensamma grunden är att när vi skapar nytt ska vi från början arbeta med en design som är inkluderande, säger Per-Olof Hedvall, ämnesföreträdare och docent på Certec, och tillägger:

– Ta så kallade handikapptoaletter. Varför måste det finnas en utpekande skylt? Det finns säkert fler som gärna använder en stor toalett. Och särskilda entreér för personer med funktionsnedsättning, varför inte bygga en huvudentré som alla kan använda? Om vi redan från början utformar inkluderande arbetsplatser då får också det ”normala” plats.
Att tänka efter för sent kan också bli dyrt.

– Det är ytterligare ett skäl till att vi ska göra rätt från början. De första besluten i en designprocess är kanske inte så många, men nog så viktiga. Att ta in en tillgänglighetskonsult när allt redan är klart blir kostsamt och ofta krångligt, säger Per-Olof Hedvall.

En universellt utformad arbetsplats ska alltså fungera för alla. Och då är det mycket som måste förändras. Det handlar om fysisk utformning, social miljö, organisation, ledarskap och rekrytering. En rejäl utmaning.

– Det här projektet är en början på att prata om och etablera begreppet. För att sedan få med oss arbetsgivare handlar det nog om – krasst uttryckt – what´s in it for me? Vad är nyttan? Här tror jag att det finns olika bevekelsegrunder, dels ekonomiska, dels mänskliga, säger Dolores Kandelin Mogard.

Hon poängterar hur viktig den mänskliga aspekten är, att vi måste bli bättre på att spegla hela samhället och ta tillvara allas olika kompetenser.

– Det är det enda sättet att bygga ett långsiktigt, inkluderande och hållbart arbetsliv. Alla människor har olika kunskaper och varierande behov och det behöver både organisationen och den fysiska miljön utgå ifrån. Om vi från början utformar arbetsplatser efter det som ses som ytterligheter blir de inkluderande och vi slipper att göra åtgärder i efterhand. Vi vet att också att verksamheter som tar vara på alla människors olikheter och individuella variationer presterar bättre.

När det gäller den ekonomiska aspekten är det ett faktum att den svenska arbetsmarknaden står inför stora utmaningar. Enbart kommuner och landsting behöver rekrytera cirka en halv miljon människor fram till 2023. Både på grund av pensionsavgångar och för att fler behövs inom välfärdssektorn.

– Arbetsgivare måste inse att för att möta behoven måste de vara öppna och tänka nytt. Gör de inte det kommer verksamheterna inte att utvecklas och växa och då stannar Sverige. Det har vi har vi helt enkel inte råd med, säger Dolores Kandelin Mogard.

Anette Sjödin ser också det ekonomiska motivet som ett tydligt incitament som kan få saker att hända. Men även hon lyfter fram att grunden är människor lika värde.

– Alla ska ha samma möjligheter och rättig­heter, det är utgångspunkten. Här finns ju också arbetsmiljölagar och diskrimineringslagstiftningen att luta sig mot, säger hon.

Om vi redan från början utformar inkluderande arbetsplatser då får också det ”normala” plats.

Per-Olof Hedvall, docent, Certec

Olikheter är bra. Det visar forskningen. Arbetsgrupper där alla liknar varandra när det gäller exempelvis utbildning, kön och etnisk bakgrund presterar sämre. Helt enkelt därför att det lätt blir konsensus kring beslut och lösningar. Olikheter behövs för att tänka nytt och se på saker med andra perspektiv.

– Så är det. Men det räcker inte med att sätta ihop en grupp människor med olika bakgrund och erfarenhet och tro att resultatet blir nytt och kreativt alldeles av sig självt. Det krävs mycket mer än så. Arbetsplatsen måste vara öppen för olikheter och skapa möjligheter för människor att mötas och utvecklas, säger Anette Sjödin.

– Den mellanmänskliga aspekten finns alltid med. Att vi ibland stör oss på människor som är annorlunda än oss själva går inte att komma ifrån. Det är hur vi väljer att hantera det som gör skillnad. Men det handlar inte om att vara tolerant, som faktiskt är ett av de värsta ord jag vet. Det innebär ”det är okej, fast egentligen inte.” Det är respekt vi ska prata om, säger Dolores Kandelin Mogard.

Men hur ska vi då göra för att komma åt våra djupt liggande, och ofta subtila, normer och strukturer?

– Ja, det är den stora frågan. Svaret tror jag finns i kunskap. Att lära oss mer om varför vi fungerar och beter oss som vi gör. Olikheter kan ju också bestå av rent personliga egenskaper.  Vi är exempelvis introverta eller extroverta, mer eller mindre känsliga för ljud och ljus och har olika behov när det gäller lugn och ro, säger Anette Sjödin och fortsätter:

– Nya sätt att tänka måste byggas in i organisationen och det kräver uthållighet. Det behövs utbildningsinsatser och konkreta verktyg. Vad kan jag göra och vad betyder det här för mig i min vardag?

Det räcker inte med att sätta ihop en grupp människor med olika bakgrund och erfarenhet och tro att resultatet blir nytt och kreativt alldeles av sig självt. Det krävs mycket mer än så.

Anette Sjödin, senior rådgivare Kontigo

För projektet universellt utformade arbetsplatser handlar det nu precis om det. Att utveckla metoder, modeller och hitta verktyg.

– Som ett första steg har jag under våren intervjuat arbetsgivare på Sveriges kommuner för att ta reda på hur behoven ser ut. Vilka kunskaper behövs, hur ska ett utbildningsmaterial se ut och vilka ska utbildningen vända sig till? säger Dolores Kandelin Mogard.

Per-Olof Hedvall menar att ett perspektivskifte helt klart kommer att ta tid.

– Jag tror att det handlar mycket om vanor, både i samhället och på arbetsplatserna. När det är helt självklart att någon som exempelvis sitter i rullstol gör ett lika bra jobb som alla andra, då kommer det att hända saker.

Men det måste finnas en vilja och ett mod, annars blir det svårt, säger han och tillägger:

– Hur vi utformar lokaler påverkas i hög grad av den rådande tidsandan. Nyligen gjorde vi ett studiebesök på ett slott utanför Lund för att se en utställning. Den fanns på andra våningen som bara kunde nås via en smal trappa. För mig som sitter i rullstol var det förstås svårt. Och samma sak för någon med barnvagn eller rullator. Men så tänkte man och byggde då. Nu gäller det att skapa en tidsanda som på allvar är inkluderande.

En bättre värd nr 2 2018

Denna artikel publicerades i Vasakronans kundtidning En bättre värd nr 2 2018.

Universella arbetsplatser

Universellt utformade arbetsplatser är ett EU-projekt där Akademikerförbundet SSR, Funktionsrätt Sverige, Swedavia, Randstad, Sveriges Företagshälsor och Vasakronan fått projektmedel från Europeiska Socialfonden.
Projektet ska utveckla metoder och modeller som bygger på forskning om bland annat arbetsplatsens fysiska utformning, sociala miljö och organisation. I nästa steg kommer modellerna att spridas till de organisationer och företag som ingår i projektet, men även till kommuner och andra intressenter.
Universell utformning definieras av FN som ”sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster som innebär att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning”.