Våra drömmars stad

”Den urbana revolutionen sveper bort det mesta av de etablerade strukturerna.”

Det är en dynamisk värld som Per Schlingmann och Kjell A Nordström målar upp i sin omdebatterade bok Urban Express, som kom i våras. Städerna tar över nationalstaternas roll och kvinnorna blir vinnare i det ”urbana cocktailpartyt”.

Man kan alltid diskutera slutsatserna, men att världens städer växer som aldrig förr är oomtvistat. I början av 1900-talet bodde runt 10 procent av världens befolkning i städer. Runt 2006 uppnåddes en tipping point då mer än hälften av världens befolkning levde i städer. Och framåt 2045 stiger siffran till 75 procent, enligt vissa prognoser.

Samma trend gäller i Sverige. Det är storstäderna som ökar mest, och Stockholm är idag en av de snabbast växande städerna i Europa.

Den här utvecklingen påverkar givetvis hela samhället: ekonomiskt, socialt, politiskt och ekologiskt. Därför har det blivit ett ovanligt hett debattämne. Under sommarens Almedalsvecka fanns ett par hundra (!) seminarier på temat stadsutveckling och urbanisering.

Fast där Schlingmann (som även han var med i Almedalen) pekar på alla ekonomiska och kreativa möjligheter med stadsutvecklingen, finns det så klart stora utmaningar också. Hur bygger vi en levande och inkluderande stad som håller både socialt och ekologiskt? Det är lätt att hålla sig visionär i fina teoretiska dokument, men hur ska man jobba med detta i praktiken?

Ett möjligt delsvar på den frågan hittar vi i Göteborgs frihamn. I den nedlagda hamnen – som under många decennier tog emot Sveriges samlade bananimport – finns numera ett allmänt bad runt de gamla pirerna samt en ganska spektakulär bastu byggd av återvunnet material. Under sommaren har det även hållits öppna seglarskolor för ungdomar i hamnen.

Göteborgarna har själva fått vara med i olika workshops för att ta fram konceptet.

På så sätt har kommunen skapat delaktighet och engagemang i området innan det färdiga stadsområdet tar form.

Fram till 2035 ska det byggas 8 000 bostäder och 8 000 kontorsplatser i Frihamnen inom ramen för projektet Älvstaden.

– Vi bygger staden ihop med göteborgarna, i aktivitetsbaserade dialoger, och tar tillvara invånarnas erfarenheter, säger Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborg.

En stor del av Göteborgs utbyggnad under de kommande 20 åren kommer att ske i Älvstaden. Totalt handlar det om 50 000 bostäder och 50 000 kontorsplatser.

– Målet är att bygga en tätare och mer sammanhängande stad, och att knyta ihop stadsdelarna. Göteborg har ju länge varit bilberoende och segregerad. Vi vill vrida den utvecklingen, förklarar Björn Siesjö.

Ett sätt att motverka segregation och den ökade gentrifieringen är också att bygga fler hyresrätter. Minst hälften av bostäderna i Frihamnen ska vara hyresrätter och av dessa ska en fjärdedel får kosta max 1 000 kronor per kvadratmeter och år, som ett sätt att öka den sociala blandningen i staden.

Älvstaden är ett bra exempel hur man kan bygga bryggor mellan olika stadsdelar, menar Lars Marcus, professor i stadsbyggnad på Chalmers tekniska högskola.

– Det stora problemet med 1900-talets stadsutveckling är att man byggt upp separata stadsdelar utan att göra bra länkar emellan. Och tyvärr lever detta kvar på många håll. Man måste tänka på hur stadsdelar fungerar i relation till varandra, säger han.

Ett sätt att länka samman staden är att bygga ut mer cykelvägar och gångstråk.

– I Stockholm är det en cykelbanestruktur som byggd på 50-talet då tanken var att man skulle cykla när man var ledig. Men nya cykelvägar skulle kunna binda ihop stadsdelar och sudda ut gränserna, säger Lars Marcus.

Just trafiken är en nyckelfaktor i modern stadsplanering. I dessa klimattider gäller det att få folk att åka kollektivt, vilket är mer resurseffektivt och klimatvänligt på alla sätt.

Men det är också bra för den sociala atmosfären. Lars Marcus berättar hur man på Times Square i New York stängde av stora delar av trafiken för att öka utrymmet för människor. Det var bara ett test, men när man sedan frågade befolkningen vad de tyckte så ville de ha kvar den allmänna ytan.

– Bilarna har tagit enormt stor plats under efterkrigstiden. Den ytan är under omförhandling. En parkeringsplats kostar oerhört mycket. Här skulle det kunna vara cykelvägar och allmänna mötesplatser istället, säger Lars Marcus.

Mötesplatsernas roll i stadsmiljön är central, menar han:

– Människor älskar att se på andra människor. Det är viktigt att det finns spontana mötesplatser som inte behöver innebära att man måste känna någon. Det är viktigt på många sätt, inte minst när det gäller hur trygg man känner sig.

Ett annat sätt att skapa liv i staden är att ta tillvara outnyttjade platser i staden. Vi ser nu allt fler initiativ på detta, exempel lokala odlingar och gatukonst på allmänna platser.

– Det är en stark trend att invånarna skapar och omvandlar platser i den offentliga miljön, säger Viktoria Walldin, expert på social hållbarhet på arkitektfirman White.

Hon är antropolog i botten och genomför intervjuer och dialoger med slutanvändarna innan stads- eller husplaneringen tar form. Det handlar mycket om miljöpsykologi.

– Miljön måste understödja behoven på en offentlig plats för att folk ska vilja vistas där. Det är sällan spektakulärt. Man ska ha någonstans att sitta där det är ljust och barnen ska ha nåt kul att göra – gärna nåt med färg. Arkitektur kan styra människor mer än man tror, säger hon.

Även Viktoria Walldin betonar mötesplatsernas roll i stadsmiljön.

– Det är nånting som går igen oavsett generation. De unga kallar det kanske galleria eller köpcenter medan den äldre generationen pratar om torg. Men det är ett uttryck för samma sak.

Det finns många visioner om den goda staden bland de svenska kommunerna. Men  många gånger fastnar de i tröga processer. För att nå resultat krävs det bättre samarbete över gränserna. Det är tanken bakom Nätverket för värdeskapande stadsbyggande, som Emma Jonsteg, vd på Utopia Arkitekter, nyligen startat tillsammans med Göran Cars, professor på KTH. Här ska byggbolag, arkitekter, kommuner, fastighetsägare och andra intressenter ingå.

– Nätverket är en plattform för erfarenhetsutbyte. Vi vill att man ska dela med sig av goda erfarenheter och initiativ i nätverket. Vi vill ge verktyg för att förändra, säger Emma Jonsteg

Hon tycker att man måste prata mer kvalitet än kvantitet när det gäller stadsplanering.

– Kommunen skulle till exempel kunna sälja mark utifrån kvalitetskriterier istället för att bara jaga högsta möjliga markpris, menar hon

– Vi måste ta fram stadsplaner som skapar attraktiva miljöer, där vi lägger ner omsorg om de publika utrymmena och där det finns blandade upplåtelseformer. Parker och torg kan tillföra stor nytta och värde i våra liv, men får sällan den omsorg de borde få när det gäller idé och utformning. Och det är också viktigt hur vi skapar bottenvåningar som bidrar till levande gatumiljöer.

Även om arkitekterna är lite kritiska gillar svenskarna sina stadskärnor ganska bra, enligt rapporten ”Den goda staden” som publicerades i maj 2015.

Här svarade 78 procent att de är nöjda med sin stad. Men om de fick önska skulle det gärna kunna vara lite mer som i London, New York och Barcelona. Man vill ha puls, kultur och restauranger.

Kanske inte helt lätt med tanke på invånarantalet. Mycket bygger på tätheten, att det finns tillräckligt många personer som bor för att det ska vara lönsamt med ett stort serviceutbud

Enligt många är just tätheten svaret på många av stadens utmaningar. En tätare stad är mer energieffektiv eftersom det kräver färre transporter, mindre uppvärmning och fler möjligheter att dela resurser mellan sig. Och sedan har vi förstås den sociala aspekten ovanpå det: det är trevligt att vara nära andra människor och vi känner oss även tryggare då.

– Täthet spelar roll. Men det viktigaste är närhet och att skapa kontinuitet mellan stadsdelar. Det handlar om gatumönster, hur man rör sig, säger Lars Marcus.

Han tar Rödabergsområdet i Stockholm som exempel. Det är ett bostadsområde från 20-talet, en liten grön oas mitt i Vasastan. Men bara 200 meter därifrån ligger St Eriksgatan med affärer, restauranger och folkliv.

– Det är alltid det som det handlar om i stadsplaneringen: hur man kombinerar det avskilda med det intensiva och får till en rörelse däremellan. Man vill ju ha båda delarna som människa. Det är det som är magin i staden.

Klicka här för att läsa senaste numret av En bättre värd