Sortera smart för framtiden

Hur ser det egentligen ut i pentryt på jobbet? Är soppåsen full med kladdiga matrester, plastförpackningar, pappersservetter och kapsyler? Eller finns det en smidig och bra lösning för att lägga rätt saker i rätt kärl? Faktum är att vi i Sverige är ganska duktiga på att sortera hushållssopor. Alltså det avfall som blir resultatet av att vi lever, bor och använder lokaler – till exempel kontor.

– Jag tror vi är duktigare hemma än på arbetsplatsen. Här blir det genast mer komplicerat. Människor vill, men det måste vara enkelt. Vad ska sorteras var? Det krävs smarta, lättillgängliga miljökärl, tydliga skyltar och bra information, säger Åsa Stenmarck, avfallsexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet, som arbetar med forskning och uppdrag inom miljö och hållbarhet, både nationellt och inter­nationellt.

Det som behövs är också medvetenhet. Åsa Stenmarck pratar om hur sommarens rekordvärme väckt människors engagemang.

– Sommarhettan har definitivt fått många att känna oro. Plötsligt pratar alla klimatfrågor. Och det vi säkert vet är att den globala uppvärmningen är orsaken till extrema väderhändelser som skyfall, blåst och onormala temperaturer, säger Åsa Stenmarck och fortsätter:

– Frågor kring klimat och resursförbrukning är abstrakta. De är svåra att ta in. Men när skogarna brinner och det blir kris för bönderna, då kommer det nära och berör oss. Krasst uttryckt så är det bra! Det sätter fingret på att det behövs stora förändringar och att alla måste bidra. Till exempel genom att bli medvetna om hur viktigt det är att sortera och återvinna avfall.

Så vad är det vi ska sortera – och vad kan avfallet bli?

– Först och främst gäller det att minimera det som slängs. Ät upp maten, skriv inte ut papper i onödan, drick kaffe ur porslinsmuggar, hämta take-away i egen matlåda, ta inte plastbestick, köp inte vatten på flaska, och så vidare. Sortera sedan det avfall som blir kvar, som returpapper, kartong, matrester, plast, glas, metall och elektronik.

Nästa steg är att återvinna. Huvuddelen av avfallet blir energi, därefter går den största delen till materialåtervinning.

– Högst återvinningsgrad har papper eftersom det länge funnits ett stort intresse hos pappersindustrin. Glas är vi också duktiga på att ta tillvara. Plast är svårare och återvinningsgraden alltså låg. Problemet är att när volymerna blir små så är det inte ekonomiskt lönsamt för producenter att ta till vara materialet, som i det här fallet plast, och göra nya produkter.

Ett skäl till att vi är dåliga på att sortera plastförpackningar handlar om vårt beteende, menar Åsa Stenmarck. Vi tycker helt enkelt att det är lite äckligt att stå där och skölja ur kladdet.

– En del tycker också att det är slöseri med vatten och är det då verkligen värt det? Många tänker säkert inte på samma sätt när de låter vattnet rinna för att det ska bli tillräckligt kallt att dricka, säger hon.

En annan komplikation är att det finns många olika typer av plast. Det innebär att det krävs ytterligare sortering. Men långsamt börjar det hända saker. Exempelvis har IKEA bestämt att alla engångsprodukter i plast ska försvinna ur sortimentet senast 2020. Adidas lanserade i våras en sneaker i återvunnen havsplast. Och flera matbutiker – bland dem ICA, Coop, Lidl och Axfood – har satt målet att 2030 ska alla plastförpackningar vara producerade i förnybar eller återvunnen plast.

– På senare tid har det skrivits mycket om plasten i haven, inte minst när det gäller Östersjön. Och precis som med sommarhettans konsekvenser ligger detta oss nära och det skapar engagemang, säger Åsa Stenmarck.

När det gäller smart hantering av matrester ligger vi i internationell jämförelse bra till. 2016 hade tre av fyra av landets kommuner kommit igång med insamling av matavfall. Hur många hushåll och företag man fått med är väldigt olika, och där kan många kommuner bli bättre.

– Västerås ligger i topp. Där samlas 70 procent av allt matavfall in. Malmö och Göteborg samlar in över 40 procent medan Stockholm först nu närmar sig en insamlingsgrad på 20 procent, säger Jan Rapp, läkare och grundare av Biogas­akademin.

Matavfall, liksom restprodukter från jordbruk, livsmedels- och pappersindustri och avloppsslam, kan omvandlas till biogas genom smarta system.

– Det är en fantastisk och revolutionerande teknik som Sverige, tack vare 25 års forskning, är bäst i världen på. I särskilda anläggningar blandas avfallet med vatten i lufttäta behållare. Under tre veckor bryts avfallet ner av mikroorganismer och i den processen bildas en gas som bubblar upp till ytan av avfallssoppan. Bubblorna samlas upp och där har du biogasen. Det som blir kvar kommer också till nytta. Det blir gödsel på gårdar som odlar ekologiskt.

Biogasakademins uppdrag är att få både Sverige och övriga världen att förstå och använda tekniken.

– Vi hjälper företag och verksamheter att bli en del av det här nästan magiska systemet. Hur många svenskar vet att det vi spolar ner i toan på tre veckor blir världens smartaste bilbränsle? Eller att du kan välja bland 25 olika bilmodeller som går på ett bränsle som tillverkas i din egen kommun, säger Jan Rapp och fortsätter:

– Som energiform är biogas perfekt. Den kan lagras och transporteras, ersätta naturgas eller gasol inom industrin, användas för att tillverka grön el eller för att driva bilar och fartyg. Klimatpåverkan är lika med noll. Den är också bra business för Sverige. När 94 procent av alla bussar i Västmanland kör på biogas från regionens matavfall stannar 50 miljoner kronor om året i länet eftersom man slipper betala för bränsle som någon annan tillverkat.

Biogasteknik som den används i Sverige fungerar i alla länder och kan spela en stor roll för att minska klimatproblemet.

– Det är förklaringen till att det vi byggt i Sverige nu kopieras i bland annat New York, Oslo, Paris och Kalifornien.

Men fortfarande, menar Jan Rapp, är okunskapen stor. Både hos enskilda personer, företag, politiker – och fastighetsägare.

– Många fastighetsägare vet inte att möjligheten finns. För att hyresgästerna ska kunna sortera matavfall är det bara att fastighetsförvaltaren ringer kommunen som både tillhandahåller rätt kärl för soprummet och ordnar med tömning. Alla i fastigheten behöver inte vara med och det är inte mindre hygieniskt. Det blir dessutom nästan alltid billigare eftersom de flesta kommuner har lägre soptaxor för de som sorterar matavfall, säger han.

Tillbaka till kontoret. Det är onekligen många led i kedjan. Först ska vi själva sortera, sedan ska avfallet ner i soprummet, hämtas och återvinnas. Vilka är de största utmaningarna som du ser det?

– Generellt är det så att ju större engagemanget är i alla led, desto bättre blir det, säger Andreas Reenberg Hansen, Key Account Manager på Ragn-Sells som hämtar, behandlar och återvinner avfall.

– Sedan måste det finnas genomtänkta avtal, exempelvis om man vill att städfirman ska se till att avfallet kommer ner i soprummet och att entreprenören ska ta hand om matavfallet.

Det kan också finnas praktiska hinder som otympliga utrymmen och trånga soprum.

– Moderna soprum är rymliga och väl anpassade för sitt ändamål. Men i äldre byggnader kan de vara dåligt anpassade. Vår utgångspunkt är att allt går att lösa. Vi kan exempelvis hämta hos hyresgästen direkt på våningsplanet. Då har vi också möjlighet att ta med oss någon av våra miljöexperter som kan ge goda råd och svara på frågor.

Hos hyresgästerna tycker Andreas Reenberg Hansen att han ser en ökad medvetenhet kring miljö- och hållbarhetsfrågor.

– Många har satt miljömål och vill få bättre koll på sitt avfall. Här har vi en ny teknisk lösning där hyresgästerna själva kan väga det som samlats in och föra statistik.

Kunskap och information behövs, men Andreas Reenberg Hansen kommer tillbaka till att det är det egna engagemanget som gör skillnad.

– På arbetsplatsen behövs eldsjälar och opinionsbildare. Kunskap finns det hur mycket som helst av, nätet är fullspäckat med sorterings­guider, säger han.

En annan fråga är hur mycket som egentligen återvinns. Hamnar ändå inte allt i samma hög?

– Absolut inte, det där är en myt. Dessutom sker det ytterligare en sortering hos återvinnaren. Där tas den lilla plastringen på filförpackningen bort, liksom metallringen runt vinflaskan. Till och med den tunna plastfilmen på insidan av mjölkpaketet sorteras ut, säger Andreas Reenberg Hansen.

Åsa Stenmarck är inne på samma linje.

– Gör det du kan, fundera inte så mycket. Det är bättre att lägga något fel än att inte sortera alls. Ha tilltro till att det kommer att återvinnas, säger hon och tillägger:

– Det är lätt att gripas av någon slags ångest och förlamning. Att det ändå inte är någon idé. Men det är det. Samtidigt handlar det förstås inte bara om individen. Vi måste också våga ta tag i de stora frågorna. Då handlar det om politik och ekonomiska system. Att det inte är hållbart med en obegränsad tillväxt på alla fronter. Jag är optimist och tror att om tillräckligt många tar modiga beslut, då sker den förändring som är nödvändig.