Ett landmärke ska inte bara synas. Det ska kännas.

Vad har en stjärnarkitekt att säga om Göteborg, människor och framtidens kajliv? Fem snabba med Dorte Mandrup, arkitekten bakom Kaj 16 i Lilla Bommen.

Om mod

– Våga vara självständig. Att rita ett nytt landmärke bredvid Läppstiftet kräver att man har modet att gå sin egen väg, snarare än att försöka överträffa det som redan finns. Vi vill att Kaj 16 ska ha en egen karaktär – skulptural och tydlig, men samtidigt varm och mänsklig.

Om människor

– En byggnad blir en plats först när människor känner att de hör hemma där. Därför är det viktigt att kunna välja hur man vill vara i rummet – sitta lite avskilt och ha överblick, eller slå sig ner mitt i sorlet. Arkitektur behöver skapa olika sätt att mötas och vara tillsammans.

Om trä

– Det är ett material som ger Kaj 16 en varm och levande karaktär. Trä åldras med värdighet och bidrar till en miljö som känns bra att vistas i. Det är en viktig del av ambitionen att skapa en arbetsplats som känns mer som en plats att vara på än bara en plats att arbeta på.

Om kajen

– Jag hoppas att Kaj 16 ska bli ett slags gångjärn mellan bro, gata och kaj. En punkt som binder ihop olika delar av staden och gör platsen till ett nav för människor. Med älven precis intill finns också möjligheten att låta arbetslivet och kajlivet mötas.

Om framtiden

– Framtidens stadsrum behöver ge oss mer än funktion. Vi behöver platser där vi kan stanna upp, mötas och småprata – utan att nödvändigtvis ha ett viktigt ärende. Det är sådana mellanrum som gör en stad mänsklig. Och det är vad jag hoppas att Kaj 16 ska bidra med i nya Lilla Bommen.