Att dela ger mer

Hösten 2007 hade designerduon Brian Chesky och Joe Gebbia stora problem att betala hyran för lägenheten i centrala San Francisco. Samtidigt var det snart dags för en stor designkonferens i staden. Varför inte hyra ut det extra rummet till några av besökarna?

Sagt och gjort: Chesky och Gebbia köpte några luftmadrasser och inhyste folk hela veckan och bjöd på frukost och stads­guidning.

Så föddes idén till Airbnb (Airbed and breakfast), som idag inkluderar
800 000 rum i 33 000 städer världen över. Affärs­idén är det mest omtalade exemplet på delningsekonomi: en person har en vara (eller en tjänst) som inte utnyttjas och hyr eller lånar ut den till en annan person. Och i det här fallet är det ett företag, Airbnb, som sköter förmedlingen och tar några procent för servicen.

Delningsekonomi, eller kollaborativ ekonomi som det ibland kallas, täcker en mängd olika företeelser: hyra, låna, dela, ge eller byta varor, ytor eller tjänster. Poängen är att oanvända resurser kommer till nytta samtidigt som folk kan tjäna och/eller spara pengar.
forts →

– Istället för att köpa och äga enskilt handlar det om att få tillgång till en vara eller tjänst precis när man behöver den. Ibland är pengar inblandade, ibland inte, förklarar Karin Bradley, som forskar om kollaborativ konsumtion på KTH i Stockholm.

I USA kryllar det av pigga startup­företag som rider på delningsvågen, som Airbnb och TaskRabbit (hantverkshjälp), och även i Europa sprider sig fenomenet snabbt. I Sverige har utvecklingen varit lite långsammare, men nu börjar till exempel taxibolaget Uber att sprida sig över landet. Man bokar tjänsten med ett klick och betalar automatiskt via appen. Och förarna är privatpersoner.

Men i delningsekonomin finns också mer lokala gräsrotsexempel som  klädotek, verktygspooler och skjuts- grupper, där människor samåker.

Idén är ju inte ny i sig. Vi har ju lånat böcker på bibliotek och bott på bed and breakfast sedan lång tid tillbaka. Men den digitala utvecklingen har minskat trösklarna och gjort allt så mycket enklare och billigare att hitta någon att dela med. Dessutom har vi vant oss vid Youtube och Facebook som bygger på delning och likes.

Och därigenom har en ny valuta skapats: socialt kapital i form av recensioner och rekommendationer. Man vet att en person går att lita på om 100 andra ger hen beröm. En dålig vara eller tjänst åker ut ur marknaden illa kvickt genom recensionskraften från användarna.

Delningsekonomin är ju i grunden väldigt logisk. Varför ska vi producera varor i överflöd som sällan används? Varför ska folk som har nischkunskaper gå sysslolösa när de har så mycket att ge? Varför ska stora lokaler stå tomma större delen av dygnet?

Tänk efter själv: Om du till exempel har en borr hemma som du använder två gånger per år – varför då inte låna ut den mellan varven?

– Det har man ju alltid gjort i familjer och nära vänner emellan. Men nu kan man göra det i en bredare grupp, främlingar emellan. Tekniken bryter ner barriärerna, säger Karin Bradley och lyfter även den ekonomiska krisen och den ökade medvetenheten om miljön som drivkrafter bakom utvecklingen.

Runt om i landet pågår lokala initiativ för att dela resurser mer effektivt. Till exempel i  Karlstads kommun där miljöstrategen Henric Barkman tagit initiativ till delning av utvuxna  kläder på förskolor.

– Vi behöver ta hand om våra resurser på ett bättre sätt. Jag tror att hela samhället går i kolla­borativ riktning, säger han.
forts →

Privat har han precis startat sajten Swinga Bazaar (som kan leda associationerna till andra typer av tjänster, vilket är lite medvetet). Idén är att användarna ska kunna låna eller hyra saker mellan varandra som man inte använder så ofta, till exempel verktyg och leksaker.

– Det här är ett socialt entreprenörskap och tanken är att det ska växa över hela Sverige. Målet är att kunna bidra till en bättre värld och göra så att folk kommer närmare varandra, säger Henric Barkman.

Från lokala idealister i Värmland till miljardföretag i San Francisco – spännvidden är stor när man börjar gräva sig ned i delningsekonomins kärna.

Men den kommer påverka oss alla, på ett eller annat sätt. Det menar gurun inom området, Rachel Botsman, som fick ett stort inflytande genom sin bok Whats mine is yours (2010).

Det här är inte bara en fråga för några nystartade företag. Delningsekonomin är en disruptiv kraft som alla företag måste anpassa sig till, förr eller senare, menar Botsman.

– Man kan göra på olika sätt. En del företag köper upp de nya företagen eller investerar i dem. Eller så kopierar man affärsmodeller. Även myndigheter och städer tror jag kommer att börja använde delningsekonomi mer. De har ett ansvar för att hantera skattepengarna resurseffektivt, säger hon.

Rachel Botsman tror också att alltfler tjänster kommer att beröras under kommande år.

– Det blir fler juridiska, finansiella och andra konsulttjänster som kommer att vävas in i delningsekonomin, utanför de traditionella strukturerna. Här finns redan nu en hel del tjänster, till exempel UpCounsel och Skillbridge.

En person som är odelat optimistisk över utvecklingen är den holländske entreprenören Ronald van den Hoff. Han tror på en total samhällsomvandling inom de kommande decennierna och att vi då går in i något som han kallar Society 3.0. Där kommer delning mellan individer vara själva grunden i samhället – och det så kallade sociala kapitalet utgör en viktig del av betalningen.

Van den Hoff har själv gått från ord till handling när han startade tjänsten seats2meet.com 2007. Hans företag har hyrt in sig i ett antal olika lokaler i Holland och hyr i sin tur ut konferensyta eller kontorsplatser.

– Vi erbjuder plats åt coworkers som får nyttja våra ytor gratis och till och med få lunch. Men de måste betala med socialt kapital, säger han.

Personens kompetens är betalningsmedlet. När man registrerar sig för en arbetsplats måste man uppge kompetens, vilket betyder att alla har i lokalen har koll på och tillgång till den samlade kunskapen.

– Din betalning för att sitta där är att erbjuda din kompetens till de andra. Det är så nätverk och nya företagsidéer kan skapas. Och allt detta kommer oss till godo senare när de bildat företag och kanske behöver mer mötes- eller konferensyta som vi då kan hyra ut.
forts →

Vi balanserar mellan vanligt och socialt kapital, säger Ronald von der Hoff och tillägger att han inte behöver lägga några pengar på marknadsföring eftersom coworkers är ambassadörer för tjänsten:

– Det här säljer sig självt genom vårt nätverk.

Delningstrenden kan gynna såväl privatekonomin, miljön och den sociala gemenskapen. Men det finns också problem.

– Det är oklara villkor för dem som erbjuder och får tjänster. Vad händer till exempel om det börjar brinna i en lägenhet som hyrs ut? Det finns ju inga myndigheter som kontrollerar. Det finns också arbetsrättsliga utmaningar, säger Karin Bradley.

På sikt minskar skattebasen, och det finns risk att det blir mer av laissez faire-samhälle.

– Trygghetssystemen måste byggas om. Allt är ju uppbyggt på att företag anställer männis­kor. Hur blir det med sjukpenning och pensioner. Det är viktigt att det utformas regler som gagnar samhället och miljön, säger Karin Bradley som dock i grunden är positiv till trenden.

Vilka företag kommer gynnas av den här utvecklingen?

– Har du en business som går ut på slit och släng-tillvaro kommer du nog få problem. Men har du robusta varor kan du klara dig bra. Ta Malmö järnhandel som startade en Toolpool där man kan låna verktyg gratis. I gengäld blir det bra pr och kunderna kommer in och köper färg och tapeter som inte går att låna på samma sätt, säger Karin Bradley.

Även Airbnb delade med sig i början. Efter 18 månaders slit tjänade grundarna fortfarande max 200 dollar i veckan och deras föräldrar var tveksamma över affärsvalet.

– Men sen åkte vi ut till användarna, som inte var så många vid den tiden. Vi erbjöd oss att fotografera lägenheten, bjöd på lunch och berättade vår story. Sen var de hängivna vår affärsidé. Det var då det satte igång på allvar, berättar den tredje medgrundaren Nathan Blecharczyk i en intervju i podcasten EconTalk.