Från Norrmalmsreglering till Sergelstan – ett city i förvandling

En sen sommarkväll 2015 svävar en foodtruck i luften ovanför Hötorget. Med hjälp av en lyftkran placeras den på en sedan länge nedstängd och bortglömd terrass mitt i city. Nyfikna stockholmare lockas upp för streetfood under bar himmel. Det som utspelade sig den natten på Hötorgsterrassen markerade starten på något nytt; en stadskärna på väg att vakna till liv igen.​

Norrmalmsregleringen – framtidstro i betong och glas

Vi backar bandet till 1960-talet. Stockholms city hade då påbörjat en dramatisk förvandling i den så kallade Norrmalmsregleringen. Hela kvarter revs och ersattes av en modern stadsmiljö präglad av betong, glas och asfalt.​

– Tanken om city var helt rätt, men väldigt före sin tid. Det fanns en tydlig plan och en väl uttalad arkitektonisk idé, men den idén byggde på ett kontinentalt liv som ännu inte riktigt fanns i Sverige. Tyvärr tog det heller aldrig riktigt den skruv som behövdes för att det skulle fungera då, säger Martin Rörby, arkitekturhistoriker och en av Sveriges ledande experter på området runt Sergels torg. 

Små gränder och butiker fick ge vika för breda trafikleder och varuhus. Bilen hade blivit stadsplanerarnas nya favorit. Med orubblig framtidstro och längtan efter förnyelse skapades det som fick det engelska namnet city, ett nytt affärsdistrikt i huvudstadens hjärta.​

Runt Sergels torg, det nya, centrala rondell-torget med sin ikoniska glasobelisk, byggdes gångstråk på flera nivåer. Under den svartvita “Plattan” pulserade tunnelbanans biljetthall, ovan jord var det bilarna som dominerade. City planerades utifrån funktionalismens ideal att skilja på stadens funktioner. Resultatet blev ett hypermodernt centrum som myllrade av liv under kontorstid, men som snabbt blev ödsligt när arbetsdagen var slut. Redan från början låg en utmaning inbyggd: city var en plats för att arbeta och handla, men inte för att leva i. Få stockholmare hade anledning att dröja sig kvar kvällstid.​

Från puls till stiltje – när city tappade livskraft

Från början satsades det stort, inte minst med det vi i dag kallar för platssamverkan. Men redan mot slutet av 60-talet började intresset och engagemanget hos flera aktörer falna. Bristen på stadsliv blev snabbt alltmer märkbar. På 1980-talet hade Stockholms city definitivt tappat sin forna glans som urban mötesplats och exempelvis stängdes Hötorgsterrasserna, en upphöjd park mellan Hötorgsskraporna, redan 1978 på grund av skadegörelse.​ Där det en gång varit tänkt att folk skulle promenera bland planteringar ovanför trafiken ekade det nu tomt. Många fasader runt Sergels torg var slutna; bankpalats och kontor vände ryggen mot gatan med mörka glasrutor och låsta dörrar efter stängning. 

Den nysatsning som inleddes i början på 90-talet blev förhållandevis kortlivad.

–  Då fokuserade de flesta mer på vad som var fel med området snarare än hur man skulle kunna göra det bättre. Det gjordes stora upprustningar, framför allt runt Sergelgatan, men många saknade en grundförståelse för hur city är uppbyggt och missade den komplexitet som finns i området. Allt är hopbyggt och det är många nivåer och lager att ta hänsyn till. En liten ändring kan göra stor skillnad, på gott och ont. Och tyvärr byggde man bort lite av den ursprungliga tanken genom att bygga den nya Filmstaden och förändra de ursprungliga terrasserna, säger Martin Rörby.

Visionen om ett nytt city och konceptet Sergelstan 

2014 gjordes ännu en kraftsamling. Stockholms stad, tillsammans med de fastighetsbolag och andra intressenter som är verksamma i området, inte minst polisen, drog i gång ett långsiktigt arbete för att göra citykvarteran runt Sergels torg levande igen. Vasakronan har varit med från start och är en av flera aktörer som drivit på. Med det nya konceptet Sergelstan har man byggt nytt, byggt om och renoverat hela sitt bestånd i området. Allt från upprustade Hötorgsskrapor till ett nytt Sergelhus, en uppfräschning av Sergelgatan och inte minst nyöppnade Sergelterrassen som blivit lite av ett sommarparadis för kontoren ovanför och en lugn oas från folkvimlet nedanför. 

– När det gäller Vasakronans del i området sticker kvarteret runt Malmskillnadsgatan ut lite extra för mig. Soltrappan – som binder samman nivåerna mellan Plattan, via Sergels torg och upp till gatan ovanför öppnar upp stadsbilden enormt. Sen har vi gatan generellt, som är ett typexempel på när det är bra att gå ifrån de ursprungliga idéerna med ett område. Man kunde bara önska att staden ville förbjuda biltrafiken helt där, i alla fall på sommaren. Och sist, men inte minst är det återskapandet av originalfasaden på Hästskopalatset som lyfter hela kvarteret ett par snäpp till, fortsätter Martin Rörby. 

Stockholms city – ett potentiellt världsarv

Martin Rörby är övertygad om att framtiden för Stockholms city är ljusare nu än någonsin. Det finns ett intresse och förståelse för vad platsen var tänkt att vara. Men han påpekar också, precis som flera andra intressenter, att man inte kan luta sig tillbaka och anse jobbet färdigt. Samtidigt menar han att många svenskar missat storheten med området.

– Hela området runt Sergels torg är unikt ur ett internationellt perspektiv och i arkitektkretsar är det välkänt. Hade man inte gjort vissa av de ombyggnationer som gjorts tidigare hade det helt klart kunnat kvalificera sig som ett världsarv. Stockholms city är ett stadsbyggnadsprojekt av en sådan hög valör att det verkligen är värt att skydda och utveckla varsamt, fortsätter Martin. 

Och kanske har tiden äntligen kommit i kapp Stockholms city och Sergelstan.

– Det finns inte längre samma stigma runt förändringarna som gjordes på 60-talet och en ny generation skapar nya minnen, erfarenheter och bilder av plattan och området runtomkring. Det kontinentala liv som inte riktigt fanns då har i allra högsta grad kommit hit och jag tror och hoppas att stockholmarna, precis som besökare från hela världen, har kommit att uppskatta området som en underbar central plats i stan, avslutar Martin Rörby.